Såklart ville vi vara med vid själva examenstillfället i Szeged, Ungern, den 13 september. Krille, Måns och jag tog bilen till Skavsta, sedan flyget till Budapest och slutligen tåg till Szeged. Jag hade fasat inför resan med Måns senste resehumör i minnet... En timmes flyg till Umeå kändes väldigt långt i somras... Men det var en annan Måns som visade upp sig nu. Han läste, lekte med sina grejer och kollade på film i Krilles iPhone. Det gick hur bra som helst! Stor lättnad.
I Szeged hade Ann fixat rum åt oss i ett superfint litet pensionat. Sofie, Birger, Pappa, Gaby, Jonas och Cia var också med hela helgen och vi bodde allihop på detta ställe. Mycket trevligt.
Själva examen var mäktig och som tagen ur Harry Potter-filmerna. Den gick av stapeln i en stor aula som var i två våningar med en scen längst fram. På scenen satt samtliga professorer i skiftande grader och allt var väldigt högtidligt. Som tur var behövde vi inte skämmas för Ann, hon gick över scenen utan att snubbla, tog i hand ordentligt utan något utbrott av Tourettes Syndrom och flyttade tofsen på hatten från vänster till höger sida, precis som man ska. Vilken tjej!
Jag har massor med bilder från dagarna i Ungern och kan inte välja, så jag lägger ut ett gäng.
I restaurangvagnen påväg från Budapest till Szeged. En trött kille kollar på BILAR. Alltid bilar. När han vaknar till på nätterna är hans första ord "brumbrum".
Måns hittade sin norska kompis Simon i Szeged. De känner ju varandra sedan gammalt.
Pensionatet var verkligen all that. Det hade till och med en pool som vi hann provbada.
Innan ceremonin, en helt vanlig student.
Måns vilade lite på biblioteksgolvet. Det är i praktiken hans tredje besök i Szeged. Första gången låg han, cirka en vecka gammal, i min mage och jag drack ungersk öl för glatta livet.
Mäktig stämning.
Bästa Doktorn!
På kvällen var det finmiddag, i vimlet sågs fem snygga tjejer.
Och några stiliga karlar också, för all del. Måns ville mest bara springa runt och pussas och kramas. Mellan förrätten och varmrätten slocknade han i sin vagn och pappa och Gaby rullade så småningom hem honom till pensionatet medan vi andra åkte till discot "Sing Sing". Men det är en helt annan historia...
På väg hem. Det var en dramatisk avfärd eftersom jag upptäckte att jag lämnat våra pass på pensionatet tio minuter innan tåget lämnade stationen... Krille har låååånga ben kan jag säga.
Måns var jätteduktig under den en timme långa ceremonin. Lekte med sina bilar och klappade händerna lite då och då.
