För en vecka sedan var det luciatåg på dagis. Eftersom Måns var sjuk hela veckan innan hade vi inte mycket koll på vad som gällde, så Krille ringde mig (jag skulle hämta) med panik i rösten och bad mig fixa en tomteluva till Måns. Naturligtvis hittar jag luvan först i den fjärde affären, min lunch blir extremt extended, utvecklingssamtalet med VDn drar över i tid och jag SPRINGER till tunnelbanan, SPRINGER till dagis och hinner precis dit innan barnen tågar iväg för att lussa för oss föräldrar. Måns går sist med en fröken och tokvägrar naturligtvis att byta mössa till luva. Sedan börjar han stortjuta mitt i "tipp tapp" efter mamma. Han får en time out och tittar på tåget tillsammans med mig istället. Det var mysigt det med, nästan mysigare för mig ;-)

Stämning på dagisgården. De sjöng till och med en sång på engelska! Jag blev imponerad.

Sedan blev det stämning av ett annat slag ett litet tag.

Men säg vad som inte kan fixas med fem-sex pepparkakor?

Happy days are here again!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar