Måns: De e min blomma!
Liv: Ja, den fick du när du föddes.
Måns: Ja, när jag fyllde 1 år.
Liv: Nä, snarare när du fyllde 0 år. När du kom ut ur mammas mage.
Måns: .... Mamma inte äta upp mig!
måndag 25 januari 2010
Mamma inte äta upp mig!
Med risk för att låta som Kjell Lönnå i "Lekande lätt" måste jag få dela med mig av morgonens konversation. Måns stod och tittade på sin orkide som han fick av Frans och Sara när han föddes.
Måns: De e min blomma!
Liv: Ja, den fick du när du föddes.
Måns: Ja, när jag fyllde 1 år.
Liv: Nä, snarare när du fyllde 0 år. När du kom ut ur mammas mage.
Måns: .... Mamma inte äta upp mig!
Måns: De e min blomma!
Liv: Ja, den fick du när du föddes.
Måns: Ja, när jag fyllde 1 år.
Liv: Nä, snarare när du fyllde 0 år. När du kom ut ur mammas mage.
Måns: .... Mamma inte äta upp mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hahaha! Nog för att Liv har apitit för sötsaker... Kram, Carina.
Hehe, ja, det kan man lugnt säga :-) Fast där går gränsen. Vid kanibalism.
Helt logiskt! Morfar
som kvinnan med bruna fingrar är jag framför allt imponerad över att orchidén fortfarande är i livet!
Härlig kommentar. Undrar när de börjar fråga på riktigt hur det går till? /Karin på vån 22
Annika: att få orkidéer att överleva verkar vara min grej! De får vatten 1 gång/vecka eller 1 gång/månad. Och verkar gilla det!
Hej Karin! Vad kul att du är här! Ja, jag har redan börjat fundera på hur de frågorna ska besvaras... Ingen lätt sak, det där. Tips mottages tacksamt!
Skicka en kommentar